Danmark – ett ”pissland”?

Onsdag 22 juni sände SR programmet ”Tankesmedjan” i P3. I programmet gjorde programledaren Mona Masri ett utfall mot Danmark och kallade det ett ”pissland” på grund av landets invandrings- och integrationspolitik.

Man förvånas över ett sådant uttalande i svensk radio. Tydligen är jag inte den enda, ett 60-tal personer har anmält inslaget till granskningsnämnden för radio och TV. Min gissning är att dock att anmälan inte leder någon vart, har själv gjort en sådan anmälan en gång och det inslaget fríades.

Uttalandet om Danmark är bara ett av många tecken på att Sverige håller på att isolera sig allt mer, och hur relationerna till våra grannländer blir allt sämre. En gång i tiden vårdades samarbetet mellan de nordiska grannländerna väl men idag haglar skällsorden från svenska media, svenska politiker och svensk kulturelit över våra grannländer och allt för att den styrande majoriteten i vårt land har valt en annan invandrings- och integrationspolitik än i våra grannländer – in politik som för varje dag som går blir allt mer udda och extrem även ur ett europeiskt perspektiv.

Det är verkligen synd att utvecklingen ser ut på detta sätt, och man kan fundera över om vi nu är det land som för en udda politik – är det då inte vi som är ett ”pissland”?

Annonser
Publicerat i Internationella frågor, Invandring, mångkultur | Lämna en kommentar

Danmark visar vägen…

Idag rapporterar massmedia att man i Danmark inom kort väntas fatta beslut om att alla invandrare som begår brott med automatik skall utvisas. Folketinget väntas vara helt eniga i detta.

Måhända något drastiskt, gäller det även en felparkering? Men oavsett sådana betänkligheter och detaljer som säkert kan lösas är det ett mycket positivt beslut som visar vägen för övriga länders politiker. Vad skall vi egentligen med kriminella invandrare till?

Jag gissar att ovanstående kommer att debatteras flitigt i media de kommande dagarna, och att indignationen från det politiska etablissemanget kommer att vara stort.

Nå, vi får hoppas dom bara inte utvisar sina kriminella över sundet – hit!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Om genetik

Nu ger jag mig ut på ”hal is” och skall prata om något som jag egentligen inte vet nånting om alls, se det snarare som om att jag tänker högt. OM någon läsare skulle veta mer om ämnet får ni gärna kommentera.

Det handlar om genetik.

Minns ni regeringens argument för att tillåta vargjakten – att den svenska vargstammen var inavlad och defekt och det därför borde skjutas av några djur och inplanteras nya genetiskt friska vargar i Sverige?

Mina funderingar handlar nu om genetik hos människor. I många främmande kulturer och främst då den muslimska, har man traditionen att gifta sig med sina kusiner. Hur påverkar detta risken för inavel och missbildningar? Jag kan tänka mig att om det en enda gång händer att man gifter sig med sin kusin så är risken liten för att någonting skall hända. Det är ju dessutom tillåtet även i Sverige att gifta sig med sin kusin.

Men vad händer om man i släktled efter släktled, i generation efter generation gifter sig med sina kusiner, och inom en och samma släkt? Nog måste väl detta påverka?

Jag har exempelvis sett uppgifter om att så många som 25 % av befolkningen i vissa arabländer lider av diabetes. Diabetes förekommer visserligen även här i Sverige, och är en typisk ”välevnadssjukdom” men 25 %…?  Källa: http://care.diabetesjournals.org/content/21/6/936.short Det höga talet får åtminstone mig att fundera över om det kan finnas andra anledningar än ren vällevnad bakom.

Även Politiskt Inkorrekt har tidigare i en artikel 2011-02-07 haft uppe frågan om risken för inavel, och i Norge har man velat förbjuda kusinäktenskap av just risken för genetiska defekter. http://politisktinkorrekt.info/2011/02/07/norge-vill-forbjuda-kusinaktenskap-men-tt-morkar-fakta/#more-76716 Hur det hela har förlöpt vet jag dock inte.

Ett intressant, och förmodligen väldigt tabubelagt ämne. Att prata om genetiska defekter på grund av inavel bland djur går nog bra, men att prata om samma sak i en specifik befolkningsgrupp är förmodligen helt omöjligt. Åtminstone här.

Funderar lite vagt på att fråga någon genetik-expert om aken. Får börja googla. Fortsättning följer.

 

 

Publicerat i Invandring, mångkultur | Lämna en kommentar

En helt vanlig dag i svensk massmedia

Såhär kan det se ut en halt vanlig dag i svenska massmedier. Ett axplock:

– Grov gängkriminalitet bland invandrare i Södertälje

– Uppmärksammad rättegång om hedersmord i Kalmar

– Bombdåd mot butik i Malmö

– Grov överfallsvåldtäkt i Eskilstuna. Polisen går för ovanlighets skull ut med bild på den misstänkte gärningsmannen

– Bilbränder i stockholmsförort

– Stenkastning mot polispatrull i Landskrona

Som sagt, ett axplock från en helt vanlig dag i ”det nya Sverige”. Varför kan inte våra normalt sett smarta,  tänkande och kritiskt granskande journalister se sambandet och ställa de rätta kritiska frågorna om en totalhavererad invandringspolitik som roten bakom detta?

Publicerat i Invandring, mångkultur | Lämna en kommentar

Om ny ”kris” i riksdagen och om integrationsarbete i kommunen

Nu är det åter kris i konungariket Sverige, detta sedan det framkommit att ordföranden i riksdagens trafikutskott RINGT UPP EN SVERIGEDEMOKRATISK LEDAMOT för att höra deras syn på ett aktuellt ärende. Katastrof, enligt diverse statsvetare och oppositionen (som ju i samband med möte i arbetsmarknadsutskottet själva bjöd med en SD-ledamot in på ett tjänsterum för någon månad sedan).

Barnslig och omogen beröringsångest skulle jag vilja kalla det. Hur länge kan dom hålla på så? När kommer dom att inse det ohållbara i situationen?

Så till något annat.

Min lilla hemkommun är en av landets mest invandrartäta men integrationsfrågor är det trots detta ingen som har engagerat sig i, eller haft ansvar för. Så länge invandrarna haft arbete och egen försörjning har alla varit nöjda. I takt med ökande arbetslöshet i gruppen utlandsfödda, och ökat behov av försörjningsstöd tycks politikerna ha vaknat till och man har tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att som första steg, ta fram en integrationsplan.

Det ironiska är att jag är utsedd att vara sekreterare och tjänsteman åt arbetsgruppen. Lite ironiskt eftersom jag ju är starkt kritisk till nuvarande invandrings- och integrationspolitik. Som tjänsteman skall jag ju visserligen vara opartisk, men naturligtvis ser jag här möjligheter att försöka påverka slutresultatet.

Uppdraget väcker också frågor – vad menar vi med integration? Hur definieras detta? I våras förekom dessutom en debatt i media om begreppen integration contra assimilation som jag tänkte referera för arbetsgruppen. En annan tanke är också att försöka få till stånd en ”vägledningsdebatt” i fullmäktige där partierna får uttala sig om hur de ser på integrationsfrågan och de båda begreppen. Vart vill vi egentligen med kommunens integrationspolitik?

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kris för regeringen och ett spännande utspel från KDU

Dagens stora nyhet är de många bakslag som regeringen drabbats av sista tiden, och förväntas råka ut för kommande veckor. Det handlar om att oppositionen med stöd av SD (men givetvis inget ”organiserat stöd”) röstar ner regeringens förslag i riksdagen.

Efter valet trodde jag att regeringen skulle ”överleva” i ett halvår och att vi sedan skulle ha ett nyval på halsen. Jag hade fel, det kan jag erkänna – regeringen har kämpat på trots bakslagen men man kan ju fundera över hur länge det går på det viset.

Ett nyval är kanske inte det första våra kära allians-politiker tar till – riskerna är helt enkelt för stora. Flera av allianspartierna ”hänger på gärsgården” och skulle vara snubblande nära att åka ur riksdagen. Bättre då att åtminstone ha lite makt, än all makt verkar dom tycka.

Så till något glädjande. Jag har flera gånger här på min blogg pekat på de vindar som blåser i Europa, och där fler och fler politiker insett att drömmen om det mångkulturella samhället trots allt inte var så bra, och att en ny politik krävs. Mångkultur skapar bara en farlig rotlöshet – i vilket samhälle och kultur hör man hemma – i det nya landet, eller i sitt gamla hemland? Angela Merkel, David Cameron och Nicolas Sarkozy har alla insett detta och så har man även gjort i våra skandinaviska grannländer Danmark, Norge och Finland. Endast Sverige är en kvarvarande bastion där politiker desperat klamrar sig fast vid 20 års misslyckad politik.

Men nu tycks sakta, sakta och mycket försiktigt en omsvängning vara på väg även här.

Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, KDU, beslutade under sitt riksmöte att ta avstånd från principen om mångkulturalism. Enligt förbundets tidigare ordförande Charlie Weimers är mångkulturalism och kulturrelativism ett hot mot Kristdemokraternas vision om ”mångfald i gemenskap”.

Under den senaste tiden har dessutom glädjande nog allt fler borgerliga opinionsbildare plötsligt trätt fram och kritiserat den tidigare helt allenarådande och näranog givna mångkulturalismen, som varit vägledande för svensk invandringspolitik de senaste decennierna. Men från de borgerliga politiska partierna har det hittills varit tyst.

Nu har dock Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, KDU, överraskat med att ta ställning mot mångkulturalismen. På sitt riksmöte i helgen beslutade förbundet att det ”tar ställning för att likabehandling och människors integration in i samhällsgemenskapen står i konflikt med multikulturalismen, samt att bejakande av mångfald är förenligt med motstånd mot multikulturalism”.

Väldigt krystat och inlindat i många om och men alltså, men ändå ett litet steg åt rätt håll. Frågan är vilket parti som vågar ta nästa steg. Folkpartiet kanske? Dom brukar ju allt som oftast beskyllas för att ”fiska i grumliga vatten” som det heter så fort då man från partipolitiskt håll vågar lyfta kritik mot den förda politiken.

Nå, det är ännu långt kvar men jag anar förändringens vindar även här.

Publicerat i Invandring, mångkultur | Lämna en kommentar

Mångkulturell brottslighet även i mina trakter…

I min hemkommun har invandrare i alla tider varit välkomna då industrin haft ett skriande behov av arbetskraft. Situationen är densamma i grannkommunerna. På grund av detta har vi en hög andel invandrare, över 20%, men trots detta (fram tills nu) relativt få problem – bortsett från att socialbidragskostnaderna skenat de senaste åren.

De invandrare som tidigare kommit till våra trakter har oftast varit mycket snabba med att komma ut i arbete, flitiga, och därmed uppskattade i industrin. På senare år har emellertid situationen förändrats – dels har industrin omstrukturerats och de enklare jobben har rationaliserats bort – dels är de invandrare som nu kommer hit betydligt svårare att få ut i arbete. Främst handlar det nu om somalier.

Det finns emellertid även en omvärld som nu allt mer gör sig påmind och leder till grov brottslighet. Just nu pågår en uppmärksammad rättegång mot fyra personer från Landskrona som på ett mycket grovt sätt rånat en bank i en grannkommun. Media har som vanligt lagt locket på om gärningsmännens ursprung, men åtminstone jag funkar på så sätt att hör jag ”Landskrona” så kopplar jag det instinktivt till invandrare. Det är egentligen märkligt att man skall behöva göra den kopplingen när det gäller en svensk stad. Idag läste jag på PolitisktInkorrekt att det handlar om fyra kosovoalbaner.

Häromdagen var det sedan ett skottdrama i en annan av grannkommunerna där en man sköts och sedan dumpades på en cykelväg. Här har jag ryktesvägen hört att det handlade om en uppgörelse i kriminella kretsar och att det handlar om ex-jugoslaver.

För några dagar sedan var det slutligen ett mord på nöjesanläggningen High Chaparall där media också varit förtegna och bara skrivit att det var ”en man från Hylte” som mördades. Här fick jag igår höra att han var zigenare. Vad gärningsmännen var för några vet jag ännu inget om – och inte polisen heller för den delen…

Verkligheten trycker sig således på obevekligen. Förhoppningsvis kan detta bidra till att folk även här får upp ögonen för de många negativa aspekterna av den misslyckade invandringspolitik som förs.

Publicerat i Brott och straff, Invandring, mångkultur | Lämna en kommentar