Mångkulturen vinner mark – eller?

Den totalmisslyckade myndigheten Diskrimineringsombudsmannen DO fattade för några månader sedan beslut om att det nu skall vara tillåtet att bära burka och niqab (heltäckande slöjor) i svenska skolor. I förlängningen innebär detta att vi kommer att komma att möta läkare, förskollärare och lärare iklädda detta medeltida, kvinnofientliga plagg som helt går emot allt vårt öppna svenska samhälle står för. Vem vill lämna sin två-åring till en förskollärare man inte kan se ansiktet på? Eller bli undersökt av en läkare man inte kan se? Varför fattade DO ett beslut som uppenbart strider mot en överväldigande majoritet av det svenska folkets åsikter? Nu måste diskrimineringslagstiftningen ändras, men vilka politiker i riksdagen törs driva en sådan fråga? Jo, ett parti finns ju men dom skall ju tryckas ner och förvägras allt inflytande. 

Glädjande i sammanhanget var dock att DO Katri Linna bara en kort tid därefter tvingades lämna sitt uppdrag. Kanske blev hennes ställningstagande till och med för magstarkt för majoriteten av vårt lands ”kloka” regering. Alltid något.

Den 15 november i fjol mördades den 21-åriga Jian av sin styvpappa i Katrineholm sedan kvinnan velat lämna sin irakiska man. Mannen som erkänt både brottet och motivet är nu åtalad och rättegång påbörjas inom kort. Alltså ännu ett så kallat hedersmord i vårt land. Tyvärr uppmärksammas händelsen då bara med små notiser i massmedia. Annat var det då 19-åriga Pela mördades 1999, eller 2002 då Fadime Sahindal mördades av sina släktingar. Då bildades organisationen ”Glöm aldrig Pela och Fadime” och hela samhället engagerade sig i flickornas öde och för att undvika att det hände igen. Kronprinsessan Victoria närvarade även vid Fadimes begravning i Uppsala domkyrka som ett tecken på samhällets ställningstagande.

Idag är det istället i stort sett locket på när sådana här och andra invandrar-relaterade saker händer.  Mångkulturen har tagit ett fast grepp om vårt land och vi reagerar inte längre på företeelser som hedersmord. Det hör till vårt nya samhälle och vi accepterar utan att ifrågasätta. Den vänsterpartistiska EU-parlamentarikern Eva-Britt Svensson tyckte till och med att vi skulle sluta använda ordet hedersmord eftersom det är ”rasistiskt belastat”. 

En liten parentes i sammanhanget som styrker min tes är att det i många år drivits en kampanj för att den mördade Fadime skulle hedras med en staty eller en plats uppkallad efter henne i Uppsala. Förslaget har emellertid väckt motstånd från bland annat kurder i Uppsala som menar att Fadime inte var ett föredöme, http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/en-talande-kontrovers_4518373.svd utan tvärtom ses hon som smutsig och använd. En staty eller en plats med hennes namn skulle därför vara att förnedra det kurdiska folket. Och självfallet blir det därför ingen staty, invandrade minoriteter (och speciellt våldsbenägna sådana) måste ju alltid strykas medhårs. 

Vart är vi egentligen på väg? Vad är det för samhälle vi vill leva i? Vad är det för samhälle mina döttrar skall växa upp och leva i? Jag är djupt bekymrad och även övriga borde med rätta ställa sig frågan vad som är på väg att hända med vårt land.

Annonser

Om minsynpasaken

Jag är en 45-årig man som startat en blogg för att på detta sätt kunna dela mina åsikter om frågor som berör mig starkt - och just nu är det invandring, mångkultur, integrationsfrågor, frågor om lag och rätt, politik och om det samhälle vi lever i. Förhoppningsvis får jag någon/några läsare. Du kan nå mig på e-postadressen nissenissesson@ymail.com
Det här inlägget postades i Invandring, mångkultur. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s