Har varit bortrest på tjänsteresa ett par dagar och därför inte skrivit något på min blogg men är nu åter i vardagen. En småkul händelse som jag och mina kollegor pratade om när vi var borta var när mitt kommunalråd berättade att det i en av ortens livsmedelsbutiker varit ett par män som stulit stora mängder oxfilé. Nyfiken som jag är undrade jag om de var svenskar, men det sa han sig inte veta. En annan politiker som var med (kvinna från M) sa att hon undrat samma sak, och gissade att det var muslimer (eftersom dom ratade fläskfilén).
Så till dagens lilla ämne:
Oron sprider sig i Mellanöstern och den ena makthavaren efter den andra har tvingats bort från sina poster av sitt folk. Tunisien först, sedan Egypten, och just nu följer vi dramat i Libyen. Utöver dessa länder har protesterna spritt sig till ytterligare ett antal länder. Gemensamt är att makthavarna i dessa länder genom sin maktutövning har uppnått makt, status och rikedom och oavsett folkligt vrede och missnöje vägrat släppa ifrån sig sina tillkämpade förmåner och privilegier.
Kanske tror vi att vi i Sverige är bättre och annorlunda, men jag vill hävda vi ser vi samma bild här, för sanningen är att oavsett var i världen man befinner sig så berusar och förför makten lika mycket, och oavsett om man är svensk partiledare eller diktator i mellanöstern är det samma mekanismer som verkar. Har man en gång smakat på den berusande känslan av makt släpper man den inte gärna ifrån sig, inte ens här, och inte ens om väljarna i val efter val ger en underkänt. En kollega på mitt jobb uttrycktde det så att har man vant sig vid att äta oxfilé varje dag vill man inte gå över till fläskfilé.
Några svenska exempel på sådana svenska makthavare som desperat klamrar sig fast vid makten är vänsterpartiets Lars Ohly, centerns Maud Olofsson och kristdemokraternas Göran Hägglund. Samtliga dessa har fört sina partier så nära fyraprocentsspärren man kan komma, och i vissa opinionsmätningar t om hamnat en bit därunder, men vägrar likafullt inse att dom gjort sitt, och att släppa ifrån sig makten och förmånerna.
Är det fler än jag som ser likheten?
minsynpasaken 