Mitt förra inlägg hade rubriken ”Något att skratta åt”. Vår svenska riksdag, våra folkvalda, landets lagstiftande församling är i så fall snarast något att gråta åt just nu. Vad håller dom egentligen på med? Vi har 349 högavlänade riksdagsledamöter, alla med en månadslön på cirka 53 000:-/månad men dom klarar inte ens av att trycka på en ja/nej-knapp och rösta på rätt förslag.
Vore det inte så tragiskt vore det snarare något att skratta åt. Vad ger dessa ständiga feltryckningar för bild av vår demokrati? Just nu är det ju rena löjet. Den senaste omröstningen som gick fel var den om små tingsrätter i landet skulle läggas ner, eller finnas kvar. Här hade S+V+MP och SD en majoritet för att de små tingsrätterna skulle finnas kvar medan alliansregeringen ville lägga ner och skapa större tingsrätter. På grund av att två socialdemokrater tryckte fel vann regeringens förslag. Tyvärr är detta bara sista exemplet i en lång rad exempel.
I samband med valet var det flera av våra grannländer som ifrågasatte vårt valsystem och vår demokrati – nu har dom sannerligen fått vatten på sin kvarn.
För att travestera C H Hermanssons bevingade ord – ”nån jävla ordning måste det vara i en riksdag”.
